Skynda att älska

Den här boken läste jag på det försenade tåget till Stockholm. Jag som lääängtar till Stockholm och att få en fredagskväll i solen sitter istället på tåget, två timmar försenade. Men men... Boken är en hyllning, skulle jag vilja säga, till Alex pappa. Han har haft ett problematiskt förhållande till sin far efter det att han gick bort och det är det han "skriver av sig nu". Pappan var mycket äldre än mamman (30 år) och det har så klart påverkat barnen genom hela livet. Han var dessutom en känd personlighet (säkert därför boken publicerats överhuvudtaget). Men jag tycker att det var en fin skildring av faderskärlek. Alex beskriver på ett fint sätt hur mycket hans pappa betyder för honom och hur han har påverkat honom i hans dagliga liv. Hur han använder hans uttryck och beteende allt mer. Alex ser det själv som att han inte har bearbetet sitt förhållande till pappan och det kan jag hålla med om eftersom han har tagit avstånd från sin pappa efter hans död. Men det är en ganska naturlig reaktion skulle jag vilja säga. Att låtsas som om inget hänt och leva vidare i det som känns normalt. Men han bearbetar det hos en psykolog men det får man aldrig någon klarhet i om det blir bättre eller inte. Jag som har lyssnat en del på honom på radion och stör mig på Alex blev överraskad hur finstämd och harmonisk boken kändes. Jag tyckte om den helt enkelt. Trots att det mest kändes som en hyllningssång till fadern. Den får 4/5 av mig.