Tillsammans är man mindre ensam

Jag har ju läst Gavaldas andra bok och den tyckte jag var riktigt bra. Det här är hennes första bok och den har blivit en succe så den var jag tvungen att läsa. Jag tycker att den här var bättre än den första. Porträtten av personerna är fantastisk och jag blir riktigt glad av att läsa boken. Det är tragiska människoöden som trots allt gestaltas med värme och glädje. HUvudpersonen är en kvinna som man egentligen inte vet så mycket om men som växer fram allt eftersom och visar sig vara en person som varit med om så mycket att man inte ens kan tänka sig det. Boken är skriven med värme och man vill verkligen veta hur det går för de här personerna. Det är egentligen 4 personer som är väldigt olika men vars stigar möts och de är alla lika ensamma i världen, de finner varandra och tillsammans får de ett fantastiskt fint liv, när de vågar släppa efter för det. Den får 5/5 av mig.

Vänninan

Nu har jag lyssnat på Eva Franchells bok vänninan. Eva var den vännina som var med Anna Lindh på NK då hon mördades. Boken handlar främst om Evas egen tid i politiken. Hon har arbetat på flera olika ställen inom socialdemokratin och även inom det borgerliga. Men boken handlar om också om det politiska spelet som pågår i maktens korridorer. Ibland undrar jag hur hon kan skriva vad t ex Göran Person gör när han är ensam. Men den är ändå lite intressant tycker jag. Nåväl den kanske ger mer om man är mer insatt. Helt ok ändå 3/5 av mig.

Lilla hjärtat

Boken handlar lite konstigt om en polis i vartannat kapitel och om en utsatt kvinna i vartannat kapitel. Boken börjar med att en kvinna kommer hem efter att för första gången ha lämnat sin nyfödda med maken. Hon påstår då att det inte är hennes dotter utan ett annat barn. Hon kontaktar polisen som ställer sig frågande. Till slut anmäls hon förvunnen tillsammans med den lilla. Det visar sig att den man hon är gift med är en tyrann som utsätter henne för mycket konstiga saker. Hans moder är också en mycket märklig kvinna, som vill ha kontroll över precis allt i familjen. Allt eftersom blir det en allt konstigare relation mellan kvinnan och polisen. Samtidigt är polisens (Simon) chef intresserad av honom, det verkar vara en typisk kvinnlig polischef..... Boken är märklig och jag får inte den att gå ihop riktigt. Jag tycker den var orealistisk när det till slut visar sig att hon inte alls trodde att barnet var utbytt utan att hon gjorde det för att se om hon kunde lita på polisen.... och för att hon skulle kunna visa att svärmodern var en mördare (mannens tidigare fru). Som sagt mycket märklig... Men den får 3/5 av mig trots allt.