Mamma, pappa, barn

Nu var det dags för en kriminalroman tyckte jag. Men jag var inte riktigt redo för det ändå. Jag testade en ny serie, Hammarbyserien. Jag började lyssna på den första delen i mobilen. Men det var så kass ljud så det var ingen idé. Jag tror dock inte att det gör så mycket att jag hade missat första delen i serien. Men, men. Jag tycker att boken var lite för mycket. Mamma och son som blir påkörda, ensam treåring i en lägenhet, en flicka blir mördad för att de tror att hon är sin syster. Samtidigt som en av poliserna råkar ut för ett sexuellt trakasseri a´la jättekonstig sort... Jag tycker inte att den kom in på djupet någonstans utan det var så mycket händelser överallt, men som sagt inte på djupet någonstans. Jag hade ändå en viss förhoppning om boken och den rullade på lätt när jag läste, det var absolut inte så att jag tvingade mig att läsa utan jag kunde faktiskt inte lägga ifrån mig den och det brukar vara positivt. Men det räckte inte i det här fallet.. Den får 3/5 av mig.

Tea bag

Idag har jag lyssnat klart på Henning Mankells "Tea Bag". Jag trodde faktist att jag hade läst de flesta av hans böcker, men jag hade tydligen missat den här. Den tillhör ju inte kriminalroman varianten, utan är väl snarare någon form av motpol (särskilt den här boken). Boken handlar nämligen om en författare som skriver poesi, men hans förläggare vill att han ska skriva en kriminalroman. Det visar sig också att i stort sett alla i hans omgivning ska skriva kriminalromaner. Huvudpersonen däremot börjar träffa (av en händelse) ett gäng kvinnor som lever på flykt i Sverige och han får deras historia berättad för sig. Kvinnorna berättar sin historia i olika avsnitt och de vävs in i varandra så det är nästan att man inte vet vad som är vad, eller vem som är vem. Mankell skriver alltid så att man fastnar och vill läsa/höra vidare, men jag tycker inte att det här var en av hans bättre böcker. Det var långa berättelser som kvinnorna berättade och jag tycker inte att man fick riktigt veta hur det gick egentligen. Boken tar liksom bara slut. Inte så bra... Men trots allt får den 3/5 av mig.

Den vita tigern

Det här är en bok av en indisk författare, jag tänkte direkt på min favoritbok Shantaram. Men den här var inte alls som den. Den handlar om en kille som föds in i ett lågt kast , tjänarkastet och att han i hela sitt liv ser det förhållandet framför sig, han ser andra runt omkring sig som på ett annat sätt accepterar sitt öde. Han gör det också egentligen, till en början, men han ifrågasätter för sig själv varför det är som det är. Han inser också att han skulle kunna ha fått chansen men att han inte fick den. Jag tycker att det är lite konstigt att boken är skriven som brev till Kinas premiärminister, men det var ju lite udda förstås. Boken är inte så där jättebra tycker jag. I början var den bättre men jag tyckte att den sjönk på slutet. Den får 3/5 av mig.

Igelkottens elegans

I den här boken är det två personer som har huvudrollen. Det är portvakten Renée, hon är en kultiverad och intelligent kvinna, men hon lever ett annat liv. Hon spelar den typiska rollen av en portvakt och ger sken av at vara någon helt annan. Hela hennes liv går ut på att hålla den riktiga bilden av henne själv dold. Orsaken till det är en tragisk händelse i barndomen. I huset där hon är portvakt är det en annan väldigt intelligent flicka som bor. Hon är 12 år och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin 13 års dag, då hon tycker att hon inte kan leva i den här världen. Men allt eftersom så korsas deras vägar och hon inser att livet har en annan mening. Den här boken tycker jag var väldigt bra även om det blir lite mycket utläggningar ibland. Men jag ville ha mer, jag tycker att det var tråkigt att den slutade som den gjorde. Men den får 4/5 av mig.

Kunzelmann & Kunzelmann

En ganska tjock bok men samtidigt en bra bok. Boken handlar om far och son Kunzelmann, men aldrig tillsammans utan deras historia går var för sig. Boken inleds nämligen med att äldre herr Kunzelmann avlider. Man får följa sonens strävan efter att få reda på vem fadern egentligen var. Eftersom han visar sig vara någon helt annan än den han trott. Samtidigt får man följa faderns liv och leverna och varför han blev den han var. Boken är bra, intressant, bra språk och roliga profiler i boken. Den utspelar sig verkligen i nutid men samtidigt väldigt långt tillbaka. Man får liksom två saker i ett som på något sätt koppas ihop på ett bra sätt. Boken är lång men den känns faktiskt aldrig seg utan den håller igång hela tiden, även om vissa diskussioner i boken blir lite mycket för mig. Men boken är bra och den får 4/5 av mig.

Åse

Nu har jag lyssnat på en bok som jag faktiskt har skämts för lite grann. Den handlar om en överklasskvinna som har kärleksproblem.... Det känns lite överdrivet och galet att få veta vad de har på sig för kläder, vilka märken det är som gäller. Det är inte min buisness men den var ändå kul att lyssna på tycker jag. Jag vill lyssna klart på den iallafall. Men den var inte direkt bra, man kan väl säga att man i stort sett kunde säga vad som skulle hända redan i kapitel ett. Men det är det som är charmen med den här typen av böcker också, lite hederlig kärlekshistoria utan att krångla till det. Nåja, den kunde gett mig mer och som sagt, jag skämdes och vände boken upp och ner när jag parkerade bilen.. Den får 2/5 av mig.

Den dubbla tystnaden

Jaha, en ny bok av Mari Jungstedt. Jag har lyssnat på några andra av henne i serien om Knutas och de andra poliserna på Gotland. Det är otroligt vad mycket det händer på Gotland.... Boken handlar om ett kompisgäng och på något hörn är Ingmar Bergman inblandad, inte han personligen, men hans hus och hans grannar. Handlingen är ganska bra även om det inte är så mycket trovärdighet bakom. Jag störde mig lite att helt plötsligt så började berättelsen övergå i jag-form. Lite konstigt grepp tycker jag mitt i boken sådär. I vanliga fall brukar man få följa mördaren lite vid sidan om men nu fick man följa en annan biperson lite vid sidan om ett tag inledningsvis för att sedan övergå till att även på följa mördaren lite vid sidan om. Lite konstigt upplägg måste jag säga. Sammanträffandet med den andra bipersonen känns lite mycket också. Men det blev en snygg avslutning och berättelsen höll ändå ihop hyfsat tycker jag. Men den får ändå bara 3/5.