Camilla Läckberg - "Sjöjungfrun"

Idag läste jag ut ännu en bok - Camilla Läckbergs senaste. Ja vad ska säga. Jag har läst de andra och jag stör mig på att hon har sådana "cliffhangers" i sina böcker. HELA tiden så kommer det information som de vet men som inte vidarebefodras till läsaren - utan man ska gissa det. Nåja, handlingen förs hela tiden framåt och den är allt lite spännande hela tiden. Men som sagt den ger mig inte så mycket ändå så den får 3/5.

Hon älskade

Nu har jag lyssnat färdigt på bilboken. Den här gången var det inte en deckare (puuh) utan faktiskt en berättelse om Signe Henschen. Signe är författarens farmor. Signe är en kvinna som föds rik och hon lever i sekelskiftets överklass, men hon stöter på flera problem på vägen, hennes föräldrar skiljer sig och själv gör hon också det. Hon blir en jämställdhetskämpe (även om det kan tyckas lite konstigt eftersom hon inte själv jobbar och tjänar pengar utan lever på gamla tillgångar). Hon brinner för kärleken till en tysk man (själv är hon judinna) och det genomsyrar boken. Hon har ett mycket märkligt förhållande till denna man, som fortfarande är gift och frugan Cecil brukar vara med.... Nåja boken var intressant och sträcker sig över krigen. Man får en inblick i hur verkligheten var och hur de levde (även om inte detta var de enkla människorna). Signe är en kämpe som hjälper folk som behöver fly och hon ställer upp sitt hem för dessa människor. Jag tycker att boken är ok, men det känns mer som en faktabok än en roman - men jag ger den 3/5 i betyg.

Shantaram

Nu har jag anlänt till Stockholm för ett dagsverke i huvudstaden. På planet läste jag ut det sista i min nya favoritbok - Shantaram. Det var en otrolig läsupplevelse, den bästa jag varit med om på mycket mycket länge. När jag hittade boken på rean så kände jag igen titeln från någon blogg jag läst. Jag slet till mig den direkt, trots att den var av kolossalformat. Men den skulle ju vara bra. Jag började läsa i den på väg ner till träningslägret på Lanzarote och sedan läste jag lite där nere varje dag. Trots att träningsläger inte brukar uppmuntra till läsning (man bara somnar). Men jag var fast. På hemresen läste jag nästan hela vägen och jag ville hela tiden veta hur det skulle gå men inte att den skulle ta slut. Författaren skriver otroligt beskrivande både när det gäller miljöer, personbeskrivningar och händelser. Man får verkligen en total inlevelse i vad som händer och vad han känner. Att sedan Indien är ett väldigt annorlunda mot Sverige gör ju inte upplevelsen mindre. Men att den skulle vara en beskrivning av ett riktigt levnadsöde känns helt enkelt för bra för att vara sann, inte för att han har det bra utan det är en otroligt komplex berättelse. Huvudpersonen är en förrymd fånge som flyr till Indien, lever i slummen, får kontakt med maffian, reser till Afghanistan och får återfall av sitt heroinmissbruk. Men under hela historien så bestämmer han sig för att lite på människor (även om det visar sig att han på det stora hela bli ganska lurad) och han tror någonstans på det goda i samhället. Han beskriver det i slutet av boken att det enda stället han finner renhet är i slummen. Där måste människorna vara helt ärliga mot varandra för att kunna överleva och det är det han ser som det renaste som finns. Det är en bok jag inte kan låta bli att rekommendera till alla jag känner, den är fantastisk och jag ska definitivt se filmen. Det är inte helt utan att jag skulle vilja besöka Mumbai också... Boken får helt klart 5/5 i betyg. Författaren heter Gregory David Roberts.