Sommardöden

Nästa bok till handlingarna. Sommardöden var andra boken av Mons och jag tyckte riktigt bra om den första så jag såg fram mot att läsa den här. Jag tyckte att den var väldigt bra i stort sett hela vägen. Men jag blev lite besviken på slutet. Det behöver inte drabba huvudpersonen personligen.... Som jag lärde mig i den första boken så var det att han inte har gjort så mycker research och att han vet om det och bryr sig inte heller om det. Det stör mig lite, så klart, poliser har inte vapnet hemma. Men storyn håller och den är spännande hela vägen. Berättarstilen i förra boken tyckte jag om, att det berättas ur olika perspektiv så att man får helt annan förståelse för personerna som är med i boken. Jag tycker om personerna, de är sammansatta och de är verklighetstrogna och de är intressanta. Jag tycker om den här boken också (trots det lilla intermezzot på slutet) och den får 4/5 av mig i betyg.

Vägen

Den här boken köpte jag på ren vinst och förlust. Den var på rea och jag kan faktiskt förstå varför. Den har fått Pulitzerpriset men det är inte en bok för mig. Den är säkert fint språk och den har en bakomliggande tolkning om man ser till djupet av boken, om vänskap, rädsla och sådant. Men den handlar om en man och en pojke som nästan är ensamma överlevande (men efter vad?) och de vandrar (till vad?). De möter godhet och de möter ondska (mest ondska) och det slutar med att mannen dör och det känns nästan som om det blir ett så! efter det att mannen har dött. Författaren vet inte riktigt vad han ska göra av pojken känns det som. Men jag är säkert elak men jag tycker inte att den var särskilt bra. Men den är nog välskriven som sagt och det är en surrealistisk bok, men inget för mig.

Dödergök - Katarina Wennstam

I boken får man lära sig en hel del. Man får reda på hur det vanligen fungerar i förhållanden där mannen misshandlar kvinnan. Ibland kändes det som en ren faktabok. Men Katarina har vävt in en ganska spännande handling trots allt och det är ett ganska oväntat slut ändå. Man får en inblick i hur det fungerar - på riktigt. Eftersom jag är lite insatt genom jobbet så vet jag att det är trovärdigt och är det någon som kan det här så är det Katarina. Hon har grävt och grävt i de här frågorna. En extra finess är att det även handlar om hedersmord och man blir faktiskt nästan tvungen att ta ställning själv också. Boken är intressant och så men jag tycker att den var lite seg. Den kunde nog ha kortats ner en del. Men den får 3/5 i betyg av mig.

Mästaren och Margarita

Visst, det är en klassiker, men jag vet inte.. Jag blev rekommenderad boken av min gamla chef att läsa den. Jag vet inte riktig varför faktiskt.. Den var skum och inte heller speciellt bra. Inte i min smak iallfall. Det var en sådan där skum bok. Men eftersom man fattade ganska omgående att det var djävulen det handlade om så blev det inte direkt spännande på den fronten. Men boken var välskriven det måste jag hålla med om. Och handlingen föll framåt hela tiden. Även om jag inte var så förtjust i de mest konstiga detaljerna med flygning och svart magi. Men jag är riktigt nöjd över att jag har läst den, och jag läste hela. Den har legat som ett dåligt samvete sedan jag slutade i Stockholm och det är faktiskt två år sedan snart. Dags att kunna bocka av den med andra ord. Men den får inte mer än 2/5 i betyg av mig.

Åsa Larsson och Lena Andersson - "Guds starka arm" 4/5

En kort novell har jag lyssnat på. Den var bra. Härlig stämning och härligt språk. En kvinna som gick mot sin familj och gifte sig med en svensk. Hon fick ångra det bittert eftersom han slår både henne och barnen. Men han blir ihjälslagen i sängen... Kvinnan sörjer inte och man får en bra inblick i samhället i norr, eller hos laestadianerna rättare sagt. Charmig liten bok som trots charmstämpeln inte är en lycklig bok utan en tragisk historia som trots allt är fin. Nåväl svårt att förklara...

Jo Nesbö - Frälsaren

Nu har jag läst ytterligare en Nesbö bok. Han är lite speciell helt klart Harry Hole. Men jag tycker om honom och hans något speciella arbetsmetoder. Tyvärr så fick man i bokens slut reda på en sak som jag tyckte drog ner det hela lite. Jag har accepterat Prinsen (läs tidigare recensioner) men att även Möller var inblandad tycker jag inte om. Nåväl det var inte det boken handlade om. Den handlade om en intrig i Frälsningsarmén. Det gav en något annorlunda inblick i deras verksamhet. Jag tror inte att det är helt överensstämmande med verkligheten, men men. Att sedan mördaren också lider av en unik "sjukdom" (på samma sätt som Beate Lönn) som jag aldrig har hört talas om är osannolik. Men Harry Hole böckerna läser man inte om allt måste vara sannolikt (men varför klagar jag på det då?). Boken är ok och jag tycker att den var lättare att komma in i än några av hans tidigiare böcker. Det roliga är också att man vet att det är helt oväntade slut i böckerna och de kan man inte ens i sin vildaste fantasi gissa sig till. Boken får 3/5.

Mons Kallentoft - "Midvinterblot"

Kallentoft har skrivit en bra bok, även om jag inte är förtjust i döda som talar. Men jag tycker om hans uttryckssätt och det sätt som personerna beskrivs i boken. Det är en deckare helt klart. Men det märks att han inte eftersträvar att vara en riktig polis, vilket han skriver i inledningen (hur många poliser har sitt vapen hemma). Det hade varit lite mer trovärdigt för oss poliser om det hade varit vissa grundfakta som hade kontrollerats. Men, men det är bara att bortse från det och acceptera faktum. Men jag tycker att intrigen var bra, spännande och allt som en deckare ska vara. Jag tycker dessutom att det är fantastiskt skönt när den som är skyldig är med lite i boken och inte helt utanför fram till upplösningen. Här är det flera människor som vävs samman till en riktigt tragisk historia. Boken är bra och den får 4/5 av mig.

Smärtbäraren

Nu är ännu en CD bok utlyssnad. Den här var väldigt bra, inledningsvis, men sedan tycker jag att den tappade en hel del. Den handlade inledningsvis om hur en ung kvinna går in i andras kroppar och hjälper dem och komma tillrätta med saker och ting. Hon ser på kroppsliga "behov" utifrån och det är en intressant vinkel. Att bara ser sug och hunger som ett kroppsligt ont att det går att lära kroppen att tåla det. Men när hon sedan börjar fly från någonting som inte verkar riktigt vettigt så tycker jag att den spårar ut lite, även om grundidén med kvinnan som inte vill vara i sin egen kropp är ganska bra. På det stora hela så tycker jag att det är en bra bok men en annorlunda och intressant vinkel.