Döden skall du tåla

Jag tycker om Karin Fossum, det är deckare fast ändå inte. Det handlar mer om människoöden och personligheter. I den här är det en stackars kille som lever med en alkoholiserad mor. Det börjar med att han utsätter omgivningen för ovanligt hemska practical jokes. Mycket genomtänkta och mycket elaka. I boken får man både följa de som blir utsatta för det här och pojken som utsätter dem för det. Killen har bara sin morfar som han tyr sig till och i övrigt lever han utan spärrar och utan att kunna se vilka konsekvenser hans handlande kunde leda till. Polisen Seyer som också är med i alla böcker är en lugn och trygg person och han fattar lite tycke för grabben. Tragisk historia med ett tragiskt slut. Boken visar hur viktigt det är att se vad handlingarna kan leda till. Den får 4/5 av mig.

Ögat som ser

Boken är den andra av frfattaren Faletti, men det verkar vara deckare utan kopling till varandra. Lovande!!! Jag måste läsa den andra också. Boken handlar om två olika poliser, en kvinnlig i Italien och en manlig i New York. Storyn är egentligen helt otrolig på det sätt som historien vävs ihop. Men det är bra! Spännande och intressant. Att den ena polisen sedan är bror till borgmästaren och den andra tillsammans med en mycket känd sångare. Det är en intressant mordgåta och det blir en mycket oväntad upplösning. Om han hade skrivit mindre intressant och fängslande så hade jag omgående dömt ut den för allt för otrolig. Men det är bra och den tappar inte greppet. Spänning och samtidigt lite kärlek, och det blev inte det som man kunde förvänta sig, nämligen kärlek mellan poliserna. Utan det är en annan helt otrolig person som är involverad i historien. Klart läsvärd (jag läste 3/4 när jag väntade på opertaionen). Den får 4/5 i betyg av mig.

När förnuftet sover

En bok som var ganska seg... Jag fick tvinga mig till att läsa den till slut och det händer inte ofta. Boken handlar om ett äldre par, kvinnan Ingeborg, ramlar och skadar sig. Mannen i huset, Fabian, klarar inte riktigt av det utan flyr till Kanarieöarna. Eller det var väl egentligen inte det han inte klarade av utan det var frugan på det stora hela, det verkar som om deras förhållande verkligen hade gått i stå. Man får följa först hans sida från Kanarieöarna och det är inte direkt någon spännande läsning. Han vänder och vrider på det mesta och jag tycker inte att språket är särskilt spännande. Sedan fick man följa hennes perspektiv och hur hon ser på sitt liv och deras gemensamma liv. Hon uppväxt i arbetarmiljö och som dolde sin härkomst när hon gifte sig (sa till och med att hon inte hade några föräldrar) och han som var borgerlig men som försökte vara en arbetarson och ta det partiet, I boken så får man ta del av hur de ser ner på varandra och hur de mer eller mindre försöker undvika varandra. Ingeborg tar hjälp av en utländsk kvinna eftersom hon behöver hjälp med allt, de blir båda kära i henne och det är en ändå konstigare historia. Men som sagt jag tyckte inte att boken var bra så jag kan inte säga att jag engagerade mig fullt ut i historien. Boken får 2/5 av mig.

Jag är wanted

Boken är skriven av en, som jag förstår det, yrkeskriminell lirare som har blivit tvungen att fly till Thailand för det är pengar på hans huvud i Sverige. Han beskriver sin uppväxt och sitt våldsamma liv fram till dess att han flydde. Men även en del om hur han lever idag i Thailand. Killen adopterades som liten och han växte upp i en kärleksfull familj, men ändå gick det snett. Han säger själv att han inte var för droger utan att det var våldet som var hans grej. Han verkar ha gjort det mesta (värdetransportrån mm) och han var, enligt sin egen beskrivning, en stor kille i Stockholm. Han beskriver hur han umgås med tungt kriminella och han försöker förklara sin egen "heder" på något sätt. I vissa fall så känns det som om han framställer sig själv i lite väl bra "dager", dvs han har hela tiden kunnat förklara och försvara sina handlingar även om han inte på något sätt påstår att de är rätt. Vad jag menar är att han inte "lurar" någon som inte har förtjänat det... Konstigt kan tyckas. Jag tror nog att det finns mer bakom storyn. Men att han blev blåst är säkert sant, men jag tror att han var lite mer delaktig i det hela. Jag kollade in hans blogg lite också och det verkar som om han är ganska stor där. Mycket besök och så. Han ska visst komma hem igen, hur nu det ska gå till om det är som i boken.. Nåväl, jag tyckte om det annorlunda språket även om det hela tiden var grammatiskt fel men det var roliga uttryck och jag förstår att det hela tiden var talspråk. Historien var trots allt lite spännande och man ville veta vad det var som hände med honom. Även om jag gissade fel till orsaken att han stack från landet. Boken får 3/5 av mig.

Höstoffer

Det här var den tredje boken av Kallentoft, jag har läst de här tre på ganska kort tid och jag måste säga att de tar sig. Jag tyckte om redan den första boken men den här var ännu bättre. Polisen är det väl si och så med men det är bara att acceptera. Författaren påtalar att han inte har för avsikt att vara verklighetstrogen när det gäller det och jag kan inte annat än att hålla med. Men däremot så är personporträtten bra och fängslande. Man får som vanligt en lite overklig känsla eftersom han låter de döda vara med i boken också (kanske lite si och så) men det passar in och det fyller en roll på ett bra sätt. Karaktärerna är djupa och huvudpersonen är en tragisk polisinspektör som har väldigt mycket problem på hemmaplan. Samtidigt så följer man alla individerna i utredningsgruppen lite ytligt. Men eftersom det är tredje boken så känner man igen personerna och det blir som en liten följetong att läsa om dem. Storyn är bra även om det inte är den jag tycker mest om utan snarare själva skildringen. Storyn är också "som vanligt" någon som enbart finns med i periferin ända tills det är dags för upplösningen. Spännande och fängslande på alla sätt. Den får 4/5 av mig.