Finns inte på kartan

Nu fick jag tag på en lite mer lättsmält bok. Carin Hjulströms debutbok (tror jag) "Finns inte på kartan". Det var en charmig bok om livets små svårigheter. Huvudpersonen går på journalisthögskolan och hon får sin praktikplats i en liten liten by på en liten liten tidning. Hon är allt annat än nöjd men det blir såklart jättebra. Hon har kärleksproblem, familjeproblem och mår kanske inte jättebra. Men hon kommer till praktikplatsen och hon gör nytta. Hon blir betydelsefull och man inser att det inte är allt att vara på den stora flashiga praktikplatsen. Jag tycker dock att det går lite för fort i slutet, i början byggs historien upp bra men sedan blir det som en sammanfattning av vad som händer. Har hon fått sidbegränsning? Nåväl, boken är bra och läsvärd tycker jag. Den får 4/5 av mig i betyg.

Den goda tjuven

Nu vill jag ha en bra bok.. det har varit för många dåliga eller halvdåliga. Men den här tog faktiskt priset. Den var usel (enligt mig alltså). Boken handlar om en pojke som växer upp som föräldralös i ett kloster, han saknar en hand. En dag kommer det en man och säger att han är hans bror och att han ska ta hand om honom. Men det visar sig inte stämma utan pojken hamnar med en riktig rövare. De gräver upp lik och säljer till en läkare och de råkar ut för både det ena och det andra. Det känns som om det är riktigt elände hela tiden i boken. Nattsvart, lerigt och regnigt. Pojken blir iallfall vän men en man som de gräver upp ur en grav, för han är inte död, men det är en riktig mördare som har många liv på sitt samvete. De hamnar i en by där en råttfällefabrik är det enda som finns, förutom kvinnan de hyser in sig hos. Nåväl, boken handlar om pojkens sökande efter en bakgrund - och den får han till slut reda på, på ett obehagligt sätt. Hans vänskap som också är ganska obehaglig och hur han trots allt ställer upp för andra människor. Men det kanske är så att jag inte förstår den här boken, men jag tyckte att den var riktigt usel. Den får 1/5.

MItt första liv

Den här har jag lyssnat på i bilen under den senaste tiden. Den var inget vidare, men det kanske beror på att jag inte har någon koll på vem hon är egentligen och vad hon har för bakgrund författarmässigt. Nåväl den handlar om hennes uppväxt och jag måste säga att jag fick absolut inget sammanhang alls. Jag lyssnade till och med på skiva 5 före skiva 4 utan att märka det.. Inte bra. Men det var liksom små berättelser som gick i varandra och på något sätt ledde det framåt men ändå inte. Nåja svårt att förklara men bra var den inte. Men jag fick ändå några tankeställningar när hon berättar om hur det var att växa upp i Norrland hos morfar och mormor och hur det har påverkat hennes liv. Tyvärr var det så att den var lite för lik den andra boken jag höll på (De oförglömliga) med samtidigt och det gjorde att jag ibland tänkte att det var ju här det där hände men sedan visade det sig att det var i den andra boken (när jag tänkte efter lite). Just att de handlade om familjerelationer båda två. Det är bra att ha två helt olika böcker samtidigt det vet jag sedan tidigare. Två svenska deckare är också kass. Nåväl tillbaka till boken. Ibland fann jag den ändå ganska charmig, men inspelningskvalitén var alldeles för dålig för att den ska kunna få något annat än 2/5.

Gabriella Ahlström - "De oförglömliga" 3/5

Ny bok, den började bra tycker jag men den dog ut lite på slutet. I början var jag mest förvånad över att det inte var några kapitel, det blir lite jobbigt att läsa då tycker jag. Man vet inte var man ska sluta. Men det kom ett kapitel, efter ungefär 150 sidor... Nåväl, boken handlar om en på ytan sett framgångsrik familj men den handlar mest om en av familjemedlemmarna som inte är lika framgångsrik. Familjen är framgångsrik men de bär på sorger och de bär på hemligheter. Dessa hemligheter vill de inte släppa ut. Men det är inte några tragiska hemligheter utan det är mer en insikt om ett förhållande mellan barnen i familjen som är svår att förstå. Jag får inte något riktigt grepp över hur det fungerer egentligen. Flickan i boken lever i ensamhet och det är någonting som har växt fram i från barndomen. Jag följde historien med spänning och när den utlösande faktorn kom så hade jag förväntat mig lite mer. Alltså inte att händelsen skulle vara värre för det kan den nog inte men att reaktionen skulle ha blivit mer och att det skulle ha hänt mer i hennes liv efter avslöjandet och efter att hon vågade konfrontera detta. Men det kom aldrig. Familjen valde förnekandet. Men det kanske är så det är. Länge var den en 4:a men eftersom den aldrig kom igång på det sätt som jag ville så blir det 3/5.

Råttfångerskan

Inger Frimansson brukar jag läsa, och jag brukar tycka att hon skriver ganska bra. Den här gången är jag lite mer tveksam. Jag tycker att boken var lite tjatig, det hände inte så mycket. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Boken är en form av relationsdrama, mellan kvinnor som har haft samma man och hur relationerna fungerar med deras respektive barn. Visst det är ett ganska intressant tema men jag tycker inte att det håller riktigt. Den blir lite överdriven även om jag tycker att den är ruskig som jag hade förväntat mig. Upplösningen kom lite tvärt men det var ändå ett bra slut även om det inte känns helt logiskt. Men det är väl lite så det ska vara med hennes böcker. Jag har dock varit kluven till betyget. Jag väger mellan 3 och 4. Till slut så blir det iallafall en 3, den fick inte riktigt mig att fastna på rätt sätt.