Första boken

Det blir lite fel, det är inte 2009 än men jag läste ut Viveca Stens bok på jobbet när jag inte hade något att göra så därför kan jag recensera den redan nu:

Viveca Sten - "I de lugnaste vatten"
Boken handlar om Sandhamn, ganska kul eftersom jag har varit där några gånger och det är ju ett litet speciellt samhälle. Ganska snart förstod jag att det handlade om en kvinna, Nora, som var den egentliga deckaren och inte hennes kompis polisen Thomas. Konstigt nog så är poliser ganska sterotypa i den här typen av deckare och så även här. Det var ju i och för sig enormt uppenbart att han skulle falla för den civilanställda tjejen. Men det kändes lite väl tillrättalagt. Storyn kan jag inte påstå var något vidare. Det byggde upp kring en story som i slutet visade sig vara en avstickare och inte alls handlade om mordet. Mördaren var allt för osannolik och det var inte en deckarstory som passar mig alls. Självklart så hade den kvinnliga huvudpersonen problem med sin man också, jämlikhetsfrågor! Miljön känns dock gemytlig och hemtrevlig även om jag är ganska trött på "ovanligt varma svenska somrar" som det så ofta är i svenska deckare. Men boken var lättläst och lättflytande även om jag hade en hel del ytterligare att önska. I den här typen av böcker så kommer jag på mig själv med att inte läsa ordentligt utan jag vill bara komma framåt och få det avklarat liksom.

Jag kan dessvärre inte ge den mer än en 2:a i en femgradig skala. Vi får väl se om jag läser nästa bok i serien, men jag tvivlar på det...

Jag har hunnit springa också, 12 km.