Geim

Till att börja med vill jag säga att boken var väldigt "ungdomligt" skriven, säger jag som börjar bli tant... Hade jag varit yngre så hade jag nog gillat den ändå mer (eller så hade jag retat mig på den). Den är spännande, nytänkande och har ett nytt språk (för att vara en bok). Killen i boken handlar i ett spel via mobilen, det här spelet visar sig vara spritt över hela världen och ha ett extremt inflytande. Samtidigt blir hans syster inblandad (och hon råkar jobba på livvaktsgruppen)... Det är lite överdrivet men jag tycker att det är spännande och jag lyssnade med spänning hela tiden. Jag tyckte dock inte om slutet utan önskar att det hade varit lite annorlunda, men man kan ju inte få allt. Den får 4/5 i betyg...

Moderspassion

Boken handlar om några människor som blir isolerade på ett café i Värmland under en kraftig höststorm. Alla dessa personer har olika levnadsöden och den här natten påverkar dem på olika sätt. Alla är kvinnor och alla är mammor, vilket är den gemensamma nämnaren (jag bortser från de få männen som deltar i berättelsen). Alla har tragiska historier att berätta och på något sätt är det som att de får en samhörighet under den här natten och deras liv påverkas alla till det bättre efter det inträffade. En mycket tragisk berättelse som trots allt har väldigt positiva glimtar och jag tycker att det var en väldigt fin berättelse om mammors relationer till sina barn och hur det påverkar deras liv. Den får 4/5 i betyg av mig.

Inkräktaren

Den här boken var ganska bra tycker jag. Ändå tycker jag att det var en hel del som var lite konstigt med boken. Jag fick aldrig klart för mig om det var en serie med polisutredningar (där man kan antas följa poliserna i fortsättningen) eller om det var en helt fristående bok. Tyngdpunkten låg helt klart på offret och den problematik som fanns kring dem. Ett tag funderade jag på om det kanske är dem man kan följa i en serie, men det försvann sedan. Konstigt att jag nuförtiden genast tänker att det måste vara en serie, men så är det när det är polisdeckare. Nåja, en något överraskande händelse sker i boken och jag tycker kanske att det var lite väl dramatiskt för att passa in i berättelsen. Utredningen var inte heller särskilt djuplodande (som man är van vid från andra polisdeckare). Men jag tycker ändå att den var fängslande och spännande så den får trots det 4/5 i betyg.

Det kalla landet

Inger Frimanssons böcker brukar fängsla mig mycket, men den här kom aldrig in i det skeendet. Men jag tycker att det var ok ändå. Kan bero på att jag tänker så mycket på annat för tillfället. Men det ordnar sig nog. Boken väver ihop de tidigare böckerna av henne på ett stilfullt sätt, men jag tycker inte att den blir riktigt självständig. Den är bra tack vare att jag har läst de andra och inte för att den här boken är bra. I den tidigare boken (Råttfångaren) blir en kvinna inlåst i en källare och det visar sig vara knytpunkten i även den här boken. Man får följa sonen, systern, styvdöttrarna m fl. Alla har olika infallsvinklar och ser det på olika sätt. Upplösningen är dessutom minst sagt förvånande. Den får inte mer än 3/5 av mig.