Det kalla landet

Inger Frimanssons böcker brukar fängsla mig mycket, men den här kom aldrig in i det skeendet. Men jag tycker att det var ok ändå. Kan bero på att jag tänker så mycket på annat för tillfället. Men det ordnar sig nog. Boken väver ihop de tidigare böckerna av henne på ett stilfullt sätt, men jag tycker inte att den blir riktigt självständig. Den är bra tack vare att jag har läst de andra och inte för att den här boken är bra. I den tidigare boken (Råttfångaren) blir en kvinna inlåst i en källare och det visar sig vara knytpunkten i även den här boken. Man får följa sonen, systern, styvdöttrarna m fl. Alla har olika infallsvinklar och ser det på olika sätt. Upplösningen är dessutom minst sagt förvånande. Den får inte mer än 3/5 av mig.