Tea bag

Idag har jag lyssnat klart på Henning Mankells "Tea Bag". Jag trodde faktist att jag hade läst de flesta av hans böcker, men jag hade tydligen missat den här. Den tillhör ju inte kriminalroman varianten, utan är väl snarare någon form av motpol (särskilt den här boken). Boken handlar nämligen om en författare som skriver poesi, men hans förläggare vill att han ska skriva en kriminalroman. Det visar sig också att i stort sett alla i hans omgivning ska skriva kriminalromaner. Huvudpersonen däremot börjar träffa (av en händelse) ett gäng kvinnor som lever på flykt i Sverige och han får deras historia berättad för sig. Kvinnorna berättar sin historia i olika avsnitt och de vävs in i varandra så det är nästan att man inte vet vad som är vad, eller vem som är vem. Mankell skriver alltid så att man fastnar och vill läsa/höra vidare, men jag tycker inte att det här var en av hans bättre böcker. Det var långa berättelser som kvinnorna berättade och jag tycker inte att man fick riktigt veta hur det gick egentligen. Boken tar liksom bara slut. Inte så bra... Men trots allt får den 3/5 av mig.