Anna, min älskade

Magnus Utvik tycker jag om som recensent, jag visste, vet dock inte om det här är en självupplevd bok eller inte. Men det borde nästan vara det. Jag kände igen en del. Det som jag blir förvånad över är att det tar sådan tid. Hos oss blev det operation dagen efter och det var inte alls något tal om att vänta en vecka eller två. Ändå är dödligheten mycket större i den här formen av cancer (i alla fall nu för tiden). Men jag tycker att det var på ett sätt intressant att läsa om hans frustration och känsla av att inte räcka till. Jag kände igen vissa delar av det helt klart. Att inte bli insläppt att inte veta hur man bör reagera. Boken handlar alltså om Anna som får beskedet att hon har cancer, vid 29 års ålder. Hon opereras och strålbehandlas och man vet egentligen inte om hon blir frisk när boken slutar. Men boken handlar mer om det andra hemska, den ofrivilliga oförmågan att inte få barn. Hur gör man? Är det självklart att adoptera? Som sagt, läsvärd ändå. 3/5 i betyg.