En ny svensk deckare - Ann Rosman - den här utspelar sig i Marstrand med omnejd och det är ju lite spännande (även om det känns likt Camilla Läckberg - men det hade jag aldrig sagt om två böcker om Stockholm... i och för sig om det var två böcker om Sandhamn). Jag tycker att temat var ganska komplicerat, det var för många trådar som gick ihop på något sätt. Slumpen? tror inte det. Av en händelse så hittas ett lik (inmurat i en vägg) och då vill de först inte anmäla det hela men "som tur är" så är det rätt person som hittar personen så att rätt åtgärder kan vidtas (för bokens kommande intrig alltså). Att det var en av de två personer som befarades ha omkommit för många år sedan när de "lämnade" en båt. Samtidigt så är det en kvinna som har rymt från ett koncentrationsläger efter att ha blivit våldtagen av en tysk - hon kommer till Marstrand och träffar där på tysken (hur stor är den sannolikheten) och dessutom så kommer ett bortadopterat barn tillbaka till Marstrand för att ställa mamman mot väggen (eller nåt åt det hållet). Ursäkta att jag avslöjar lite för mycket men hallå, hur trovärdigt är det här egentligen. Visst, det är en bok, men det finns faktiskt lite gränser tycker jag. MEN, jag ger den trots detta en 4/5 i betyg för den är underhållande och man kan inte för sitt liv gissa sig till den kommande handlingen... Jag tycker också att en av poliserna är ganska skön (Folke som anmärker på svenska språket hela tiden - skulle kunna vara på mitt jobb...)
Jag tror nog att jag kommer att läsa nästa del i den här deckarserien (om det nu blir en serie). Man får hoppas att den första var lite överarbetad och att nästa blir lite mer "normal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar