Lobbyisten

Jag är ganska kluven till hans böcker. De är bra, spännande och intressanta. Men det stör mig att de är för nära verkligen, på så sätt att han använder verkliga personer i sin fiktion och det känns inte riktigt rätt. Det är lätt att tro att även annat i berättelsen är sanning och det är faktiskt en hel del som inte stämmer med verkligheten så det tycker jag blir fel. Det är bättre i så fall att helt klart ta avstånd från att det ska vara en ”sanningsroman” det fattar man i och för sig i och med händelserna men det känns som om arbetsmetoderna skulle vara sanna. Men de personer han använder sig (även i denna bok) är bra figurer och de är intresanta och trovärdiga (de är inte med verkliga namn som tur är). Men däremot är det lite mycket raljerande och så över både politik och polisarbete. Eller rättare sagt framförallt när det gäller det juridiska arbetet. Åklagarna står inte direkt högt i kurs och det kan man väl förstå, advokat som han är. Men det är trots allt en spännande intrig och man kan faktiskt inte sluta lyssna. Jag tycker den är bra trots allt och den får 4 i betyg. Men med reservation att jag stör mig på de verklighetsinsprängda delarna.