måndag 15 november 2010

Dödarens märke

Ja, vad ska jag säga. En ganska menlös bok, svensk deckare och som i så många andra så måste ju huvudpersonen slutligen bli den som ska mördas. Jag tycker inte att den var bra. Den handlade om den pensionerade polisen Olsson som givetvis hamnar mitt i ett mordäventyr som det bara råkar bli han som ska lösa. Konstigt inblandade präster och skulden läggs på en sinnessjuk flyktning, vilken egentligen aldrig blev rentvådd. Det är också en kärleksberättelse som inte känns riktigt hemma i berättelsen. Författaren kanske inte är den som brukar skriva om kärlek utan om brott. Som sagt inget vidare. Den får 2/5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar