De ensamma

Årets sista bok, med all säkerhet eftersom klockan är halv nio på nyårsaftonskväll. Boken var Nessers senaste om Barbarotti. Jag tycker väldigt mycket om Nessers språk, särskilt i de här böckerna om Barbarotti. Det är vackert och underfundigt på något sätt. Mycket tilltalande och jag tycker om de karaktärerna han har med i boken, väldigt avslappnad stämning att läsa om dem. Boken var ganska tjock och egentligen händer det väl inte jättemycket men eftersom stämningen är mysig och intresset väcks så blir den ändå svår att lägga ifrån sig. Den är verkligen tvärtom mot många av de deckare jag har läst på senare tid. Handligen bygger på en lång historia i ett kompisgäng och det som händer idag har orsaker som ligger väldigt långt tillbaka. Tempot är allt annat än högt men viljan hos Barbarotti och Backman är hög och det får också utredningen framåt i sinom tid (som Nesser skulle skrivit ;)). Samtidigt så händer det en del i huvudpersonernas liv, men inte så mycket som det kan vara fallet i en del andra deckare. Nåväl det blev en del på slutet även här. Men det är en harmonisk och varm bok trots att den handlar om mycket mycket mörka händelser i det förflutna. Jag tyckte mycket om den och den får 5/5 i betyg.